E:a vapen Eskilstuna, sedan slutet av 1500-talet
industri- och hantverksstad.

"1000-års kalender"


ESKILSTUNAS HISTORIA GENOM 1000 ÅR
900-talet Ett centralt folkland i Södermanland och Svealand var Rek (Rekarne).
Här samlades folket på bl a Kjula tingsplats för att besluta
om vikingafärder i såväl öster- som västerled.
1000-talet I Rekarne får kristendomen först av folklanden i Svealand ett säkert fäste.
Sigfrid i Västergötland sänder sin frände Eskil
till landet Nordanskogs (dvs norr om Tiveden och Kålmården).
Eskil slår sig ner vid Tunagård, utövar aktiv missionsverksamhet,
uppför träkyrkor i Fors (domkyrka) och runt om i Rekarne.
Han söker omvända strängnäsborna också men blir stenad.
Det hände den 11 juni (okänt vilket år),
som sedan blev S:t Eskils helgondag under medeltiden.
1170-talet En munkorden Johanniterna, upprättar sitt första kloster i Sverige vid Tuna gård,
som låg ungefär vid Slottsskolan.
Munkarna ägnar sig främst åt sjukvård.
Utmed vägen till klostret uppstår ett stadsliknande samhälle (Gamla staden),
där köpmangatan nu ligger.
Några formella stadsrättigheter utfärdas ej.
1540-talet Gustav I (Wasa) övertar klostrets egendom.
I klostrets ställe byggs ett präktigt Wasaslott som emellertid brann 1680.
På klostrets f d mark anlades en schäferirörelse (fåravel).
Delar av marken blev begärlig arrendemark för borgarna och Tunafors bruk.
1570-talet En bruksdrift kommer igång vid Tunforsfallen, livligt omhuldad av hertig Karl.
1600-talet Tunafors växer och omtalas i hävderna som Tunafors stad,
även om inga formella stadsprivilegier utfärdats.
Karl IX bygger slussar kring fallen i Eskilstunaån
och anlägger därmed den första Hjälmare kanal.
Tunafors bruk kommer i privat ägo och får ett kraftigt uppsving under Henrik Lohes ledning.
1659 Karl X Gustaf utfärdar i Nyköbing på Falster i Danmark
formella stadsprivilegier för sin stad, Carl Gustavs stad.
De omfattar också Gamla staden. En ny anläggning hade kommit till stånd.
Reinhold Rademacher hade lockats till Eskilstuna från Baltikum.
Han lät uppföra vattenverk vid Strömsholmen
samt smedjor av ny modell i vårt land, benämnda kronhus (Rademachersmedjorna).
1725 Tunafors bruk och Carl Gustafs stads bruk råkar i obestånd
under den stora ofredens tid och de dras in till kronan.
De överlämnas till den polska grevinnan Anna Woynarovska
som dellikvid för den stora skuld som Karl XII hade ådragit sig
hos hennes anförvant Mazepa i Ukraina.
Hon sålde efter handCarl Gustafs stads bruk till Fredrik Rothof och Tunafors bruk till Johan Halenius.
1740-1750-talen Rothoffarna på Carl Gustafs stads bruk för en hårhänt politik
mot den tyska församlingen, som tvingas upphöra,
dels mot borgarna med en ny gränsdragning somföljd.
Båda bruken lade sig utanför stadsområdet,
som från denna tid får som gänse namn Eskilstuna med Rådhustorget som centrum.
1760-talet En depression drabbar svenskt näringsliv och därmed bruken vid staden Eskilstuna.
Direktören för den finare järn-, stål- och metallförädlingen i riket,
Samuell Schröder, (sedermera adlad Schröderstierna) föreslår
inrättandet av en frihetsort i Eskilstuna.
Han erhåller värdefullt stöd av Sven Rinman,
bergvetenskapsman och direktör för den grövre järn-, stål- och metallförädlingen.
1771 16 april Regeringen utfärdar en kungörelse som stadfäster inrättandet av Eskilstuna fristad.
Konsekvenserna blir att ett område styckas av från Carl Gustafs stads bruk
och indelas i ett antal tomter och kvarter, gator och torg med Fristadstorget som centrum
och Kungs- och Drttninggatorna som huvudgator.
Tomterna upplåtes mot lindriga tomtören,
byggnader uppföres på fastställd plats med ekonomisk hjälp
samt verktyg och annan utrustning anskaffas genom fördelaktiga lån.
Produktionen fick ej heller hindras av skråtvång och tull.
Endast arbetare inom den finare järn-, och stål- och metallförädlingen
får slå sig ner i fristaden de erhåller ekonomisk lindring genom befrielse från vissa skatter till kronan.
1833 Fristaden och Gamla staden (Eskilstuna) slås ihop och bildar Eskilstuna fristad.
De ovannämnda förmånerna förbehålles arbetare inom den finare järn-,
stål- och metallförädlingen.
Fristadens konsekvenser har intill modern tid varit att i stadens centrum,
som en gång utgjorde fristaden,
har koncentrerats ett stort antal industrier inom järn-, stål- och metallbrancherna.
1863 Genomförde s i landet en omorganisation av kommunalväsendet.
I Eskilstuna ersattes stadens äldste och trädde magistraten tillbaka för nyvalda stadsfullmäktige.
(Staden styrelse var drätselkammaren som redan 1833 ersatte den tidigare sjumannakammaren.)
På landsbygdenbildades av socknarna en kyrklig kommun (församling)
och en borgerlig kommun med kyrkostämma resp kommunalstämma,
kyrkoråd resp kommunalnämnd. Rekarnebygden eller Öster- och Väster-Rekarne
härader omfattade två städer, Eskilstuna
och Torshälla (grundad 1317) samt 19 landskommuner eller församlingar.
1800-talets slut Eskilstuna upplever en enastående industriell utveckling.
1907 Nyfors municipalsamhälle (som kom till 1889) jämte Fors
och Klosters kommuner inkorporeras med Eskilstuna stad.
Stadens yta mångdubblas och invånarantalet fördubblas.
1951 Stora kommunsammanslagningen äger rum.
1962 Leffew flyttar från Västerås till Eskilstuna, till nybyggda hus på Åsgatan,
med Eskilstuna Central "utanför vardagsrummet".
Hittar senare en fin tomt i Hållsta, 12 km söder om Eskilstuna och bygger där "eget".
1971 Ekilstuna kommun bildas av Eskilstuna och Torshälla städer,
Kafjärdens, Ärla, Husby-Rekarne, Västra Rekarne och Hällby storkommuner.
Kommunen omfattar därmed stort sett det gamla folklandet Rek(arne).

Tillbaka till info om E-tuna
Retur till Top